2. puoliso:
Johan Björkman (184916)
Kyrkoherde i Gällivare, Präst i Hietanemi, s. 04.11.1715 Woikala by, Harparanda, k. 09.08.1788 Gällivare. viimeinen ruotsalainen kirkkoherra Koutokeinossa vuoteen 1755.
Släkten härstammade från en förmögen bonde och tolvman Johanni på Björkö, där den gamla Neder-Torneå kyrka är byggd.
Inskrevs underårig som student i Uppsala 18 okt. 1732. Aflade prästex. i Hsand 29 mars l740 och prästv. till Lappmarksdirektionens förnödenhet ss, missionär, men fick till en början tjänstgöra som adj, hos komm, Isak Tornberg d.v. i Hietanieni; blef 15 nov. s.å. nådårspred. efter brukspredikanten i Kengis J. Antilius, och som han hade gott loford om sig, utsågs han till efterträdare och gifte sig med änkan.
I början af år 1746 gjorde han ansökan om Kautokeino pastorat, som blifvit ledigt och fick Konsist. anmaning l5 febr. att med sina anhöriga begifva sig dit, afbidande konfirmation på befattningen. Som företrädaren Junelius sedan 1 maj 1745 fått tillträda Uleåborgs pastorat med lön, fick Björkman från samma datum uppbära inkomsterna af Kautokeino: (Hdpr 18/6 1746). Konsist. ålade honom att beflita sig om lappska språket, ehuru prosten Fougt ansåg finskan där mera bruklig, liksom i Utsioki och hela Kemi-Lappmark. Som genom 1751 års gränsreglering hela Kautokeino församling tillföll Norge, inträffade sålunda det egendomliga, att B, miste hela sitt pastorat:
Han är där kvar ännu 13 aug. 1753, då han skrifver till konsist. i Hsand och omtalar, att prästerskapet från Danmark ännu icke anländt eller gjort anstalt till att mottaga Kautokeino församling och att han sålunda öfver denna vinter för anförda orsaker där kvarblifver. Tillika sänder han den av konsist. äskade förteckningen på de böcker, mässkläder och handlingar, som höra Sverige till och icke äro inköpta för kyrkans medel. I anledning häraf beslöt Konsist. tillfråga lappmarksdirektionen, huru länge B. må i Kautokeino förblifva och hvad vidare utväg till hans befordran man skall taga, samt huruaida kyrkklockan skall betraktas som Sverige egendom (Hdpr 21/11 1753). Att det hade sina betänkligheter, att de svenska prästerna fortsatte sin verksamhet på de afträdda områdena, visade sig, då den danska envoyén besvärat sig, att pastor Hellander i Utsioki förrättat ministerialia i Tana kanell. I anledning häraf befaller K. Mjt 16 nov 1755 konsist. underrätta bem:te Hellander som öfriga prästmän i lappmarken, att de hädanefter ej måge blanda sig i någon kyrkoförrättning uti de distrikter, som nu efter gränstraktaten äro danska kronan tillhörige (Hdpr 10/12 1755).
Björkman fick redan 1753 försäkran om att få behålla den kronolön af Kautokeino, som han hittills haft, till dess han vunne annan befordran och utsågs 1754 till en början att interimsvis blifva skolmästare i den nyuppförda lappskolan i Gellivare, uppehölI därefter nådåret efter pastor Lund, blev 1756 ordinarie skolmästare samt 8 juni 1757 khde i Gellivare med tilltr. 1 maj 1758 cch uppbar tillika lönen från Kautokeino. Under hans pastorstid härjade en svår sjukdom (radok) bland lapparnas renar Härom skrifver B. till lektor N. Gissler i Hsand ett bref, dat. 28 febr. 1760, hvari han omtalar, att Gellivare lappar blifvit så utfattiga genom radok, att de måste begifva sig nå socknarna och tigga, och tillägger:
"Skulle denna sjukdom i några års tid än vidare continuera, så tror jag att det här ej behöfves hvarken präst. klockare eller någre uppbördsmän!"
Den av Högström uppförda prästgården brann beklagligen upp 1762. En visitation clasica av betydelse förrättades här av biskop Kiörning 24 febr. 1764, då han höll tal tilI lappska allmogen på deras eget språk och uttalade sin förvåning öfver de framsteg i kristendomskunskap, församlingen vunnit sedan hans föregående visitation 1749.
Björkman var predikant vid prästmötet i Piteå 1764.
Vanhemmat: Lars Hannunpoika Björkman e. Chore, s. Alatornio Oravainen ja Katarina Björkman o.s. Liminga.
|
|
